Att vara snäll med mig

På Dagens Nyheters Insida lyfts frågan om självkritik och perfektionism under rubriken  ”Vi vågar inte göra det vi vill”. Två unga tjejer i 20 års åldern beskriver hur perfektionism och självkritik hindrar dem att göra det de vill i livet.

Jag blir berörd av att läsa deras berättelse och beundrar deras medvetenhet och mod att skriva om det de upplever. Jag tror att vi är många som känner igen oss i deras ord. Kanske har vi alla vår inre kritiker sittandes på ena axeln. Ibland sitter kanske kritikern på båda våra axlar… inte konstigt att vi då kan uppleva oss spända och känna stress i livet.

De senaste åren har jag ägnat en stor del av mitt intresse åt frågor som rör hälsa, välmående och livsstil. Det är givande och mycket lärorikt. Men det är också en balansgång. Ibland kan längtan efter att må bra bli en prestation och perfektionism i sig själv. Längtan efter harmoni kan bli en drivkraft som tar mig bort ifrån mig själv – istället för att hjälpa mig att vara i och med mig själv och att lära mig att tycka om mig, precis så som jag är.

Ibland har min längtan efter nyttig mat slagit över – så att det blivit en kamp, att ständigt ha rätt grönsaker och superfrukter hemma och känna kval över barnens lockelse till snabbmatskulturen i vårt samhälle. Vet ni vad jag har gjort när jag känt att mat blivit en kamp? Jag har släppt. Ja, jag har släppt efter – och låtit det bli som det blir. När ansträngningen blivit större så har jag bjudit mig själv mindre motstånd. Jag har bejakat barnens längtan och min egen. Kanske har jag köpt en glass jag varit sugen på, ätit snabbmat eller gjort något som känts tabu. Det har varit befriande när min egen press på mig själv blivit sträng. Jag har släppt på kraven… och då har lusten fått möjlighet att vakna igen. För då njuter jag av det jag tillåter mig. Och då vaknar min lust till liv igen, jag längtar på nytt efter det som får mig att må bra och känna energi. Och då är det lätt igen, då kan jag laga nyttig mat som är stärkande – utan press från mig själv. Jag tror på matlust och den kommer inte av något som helst mattvång!

Samma sak gäller den mentala, fysiska och andliga delen för att skapa god hälsa. Jag har ägnat mig åt yoga, andningsövningar och meditationer i några år och de senaste året allt mer åt Mindfulness. Jag försöker skapa goda vanor för att varje dag kunna ägna mig en stund åt dessa övningar. Det ger mig mycket, men ibland får det liksom inte plats i mig. Ibland kan även övningarna ge mig en känsla av prestation och  jag kan bemöta mig med självkritik när jag har svårt att få till det. DÅ gör jag på samma sätt. Jag släpper, jag ger mig vila och låter mig vara. Kanske tar jag sovmorgnar, vilar i soffan eller ser en film. Och jag gör det fullt ut, utan dåligt samvete.

Jag menar inte att jag har ett recept, jag menar bara att min perfektionism och inre kritiker kan vakna till liv även när jag gör det som handlar om att stärka min hälsa och skapa ett gott liv. Och jag kan välja att möta min kritiker på olika sätt. Ibland tystar jag den genom att helt enkelt ”göra tvärtom”, och släppa det som jag för stunden driver. Ibland möter jag min kritiker och lyssnar till vad den har att säga och ser om jag kan sträcka ut en hand och hålla min kritiker i handen och se vad den vill lära mig. Ofta säger kritikern, när jag väl lyssnar till den – att det är lite för mycket i och runt mig och att jag behöver vila.

För mig är Mindfulness en fin hjälp för att sakta lära mig att förhålla mig till mig själv och min inre kritiker på ett varsamt sätt. Det är inget jag kan och behärskar fullt ut, men jag övar mig och jag lär mig. Ibland glömmer jag. Men jag har funnit ett sätt … Mindfulness hjälper mig till ett icke-dömande förhållningssätt till mig själv och tränar mig att vara med det som är – precis så som det är.

Att vara, liksom att acceptera det som är – är en konst. Att vara med obehag eller sin kritiker kan vara svårt. Och jag försöker då med varsam hand ge mig det som jag känner hjälper mig till balans och hälsa. Jag ser det jag ger mig som en gåva, men så snart det blir en piska så växlar jag spår. För hälsa och välmående kan också bli en fråga om perfektion och tillfälle till inre kritik – och då motverkas syftet av sig själv. Jag vill må bra för att njuta av livet med mig själv och andra, för att leva så behöver jag vara snäll mot mig själv. Och det fina med denna konst är att jag lär mig i alla situationer i livet.

Jag önskar dig en skön och snäll dag – med dig själv – och andra!